elfvinghed

Ja vart ska jag börja?
Promenaden idag var i alla fall rolig, händelserik och en aning pinsam.

Det började bra Maria och jag gick den vanliga rundan mot sjuhuset och så. När vi kom vid ridhuset så säger Maria "den här vägen har jag funderat på om man kan gå, det blir kanske lite kortare men". Dum som jag är så går jag med på att prova den nya genvägen. Vi började gå på den lilla stigen mellan hästhagarna och till slut kom vi inte längre så vi vände, men vi hade kommit så långt så vi ville inte gå hela vägen tillbaka så vi bestämmer att vi ska gå på åkern. Sagt och gjort börjar vi gå över åkern, en aning blöt vart vi men inte så farligt. Till slut kommer vi fram till ett väldigt viltvuxet område så vi bestämmer att vi ska se oss omkring efter en bättre väg, för nu kan vi ju absolut inte vända!
Vi hittar en liten skogsdunge som verkar vara det bättre alternativet. När vi står mitt i den otroligt lilla och glesa skogsdungen med Maria i täten så säger jag "Fan vad bra att det inte är nå folk här" och ja jag vet man ska aldrig säga en sån sak. I nästa sekund när jag vänder mig om så ser jag en jävla massa hästar med folk på!!! "Fan Maria det kommer hästar och folk". Man ser skräcken i Marias ögon växa och vi börjar småskratta lite. Då hör man från någon av människorna "Är det ungar i skogen?". Då kan man inte riktigt hålla sig för skratt, vi vägrar att vända på oss för vi vill ju inte avslöja att vi är ju inte precis 10 år.
Vi lyckades ta oss ut från skogsdungen och åkrarna och till slut hamnade vi på St:Lars och kunde fortsätta vår promenad hem igen.

Vad har vi då lärt oss av detta?
Jo, Maria och jag kan få väldigt dumma idéer för oss ibland men vi har jävligt roligt!
Och en sak till, jag ska köpa en karta till Maria!